En förenklad metod för att kartlägga resultat efter drogmissbruksbehandling

16 september 2013

Richard D. Lennox
Chestnut Health Systems
2404 Western Park Lane, Hillsborough, NC 27278, USA

Marie A. Sternquist
Oberoende forskning konsult
14650 Wildien Drive, Anchorage, AK 99516, USA

Alfonso Paredes
Professor Emeritus i psykiatri
University of California i Los Angeles

Referentgranskat (Peer review) och publicerat av Libertas Academica

SAMMANFATTNING OCH KOMMENTARER

Rutinmässig insamling av resultat från behandling mot droger för att styra vårdens kvalitet, förbättra patienters tillfredsställelse och fördela behandlingsresurser försvåras för närvarande av två huvudorsaker: (1) problem att återfinna klienter när de väl avslutat behandlingen; och (2) oöverkomliga kostnader för att få meningsfulla och tillförlitliga uppgifter efter behandlingen. Denna studie undersökte exakta metoder för ett ekonomisk och personalbaserat system för rutinmässig kontroll av resultat (ROM – Routine Outcome Monitoring) med användning av telefonintervjuer efter en 18-punktslista för fundamentala åtgärder. Systemet – ett program för rehabilitering av drogmissbrukare, baserat på beteendemässiga och sociala färdigheter – fastställdes vara psykometriskt adekvat för en sammanställd helhetsrapportering samtidigt som det tillhandahåller kliniskt användbar information.

I studien analyseras förfarandet som utvecklats och implementerats vid Narconon Oklahoma (”Narconon”) för kontroll av de långsiktiga resultat som uppnåtts av utexaminerade från deras rehabiliteringsprogram för alkohol- och drogmissbrukare. Denna studie undersökte exakta metoder för ett ekonomiskt personal-baserat system för rutinmässig kontroll av resultat (ROM) med användning av telefonintervjuer efter en 18-punktslista för fundamentala åtgärder, liknande listan som används i Narconon-programmet och för processen där resultat kontrolleras.

Målsättningarna för en rutinmässig kontroll av resultat är ganska självskrivna: att säkerställa reproducerbar effektivitet, oföränderliga resultat och kostnadseffektivitet i behandlingen; att förbättra behandlingens övergripande kvalitet; och för att säkerställa leverantörerna av hälsotjänsters ansvar gentemot finansiärer genom att kontrollera resultat och upprätthålla kvaliteten i behandlingen.

Systematisk uppföljning av klienter när de har avslutat ett fullständigt åtgärdsprogram, när de verkar under minimal tillsyn som familjemedlemmar, delar av en arbetsstyrka och i samhället, är en av de mest övertygande metoderna för att demonstrera verklig effektivitet av beteenderelaterade hälsoprogram. De flesta satsningar för effektivitetskontroll är fortfarande i utvecklingsstadiet, trots uttalade målsättningar att man skall samla in meningsfull information efter utskrivning. Begränsningar för datainsamling inkluderar: (1) svårigheter att följa klienter när de lämnar institutionen där behandlingen äger rum; (2) användning av personal som ansvarar för behandlingen till uppföljande datainsamling när deras huvudsakliga funktion är att tillhandahålla tjänster för att bryta kemiskt beroende; och (3) att man förlitar sig på personliga intervjuer och andra tidskrävande protokoll som är kostsamma och kräver omfattande personalutbildning, och vilka kan resultera i förluster eller avdrift (avvikelse från huvudkurs) i data på grund av komplexiteten i uppföljningen.

Narconon har utvecklat en strömlinjeformad, telefonbaserad process för rutinmässiga kontroller av resultat, som genomförs inom ramarna för att upprätthålla en fortgående vårdinstitution. Genom att man utnyttjar en kortfattad undersökning av resultat blir det tillräckligt enkelt för att inpassas i personalens rutiner och avpassas för en mindre anläggning. Rutinen har fördelen att den kan genomföras av personer som saknar utbildning i forskningsmetodik. Förfarandet gör det möjligt för de som driver programmet att snabbt få feedback så att de därmed kan hitta och arbeta med klienter som har stött på svårigheter efter att de skrivits ut från programmet. Samtidigt gör det möjligt för inhämtning av information som är användbar för kontrollen av rehabiliteringsprogrammets övergripande effektivitet, så att man därmed gör det möjligt för programansvariga att göra justeringar som kan behövas för att öka programmets effektivitet.

Syftet med denna studie var att utvärdera effekten av ett system för rutinmässig kontroll av resultat (ROM) efter behandling, som ett verktyg för att mäta och förbättra resultaten av vårdens rehabilitering av missbrukare. För att uppnå detta utvecklade Narconon International and Pscychometric Technologies Incorporated, en vetenskapligt grundad metod för att erhålla användbara kontrolluppgifter och implementerade detta i kombination med de system för registrering, ärendehantering och uppföljning av klienter som redan fanns på plats vid Narconon. Ett frågeformulär med 10 punkter utvecklades inledningsvis, men detta utökades under studien baserat på rekommendationer från personal inom eftervård och ärendehantering. Slutligen utformades en undersökning bestående av sex punkter med inriktning på självrapportering av drog- och alkoholanvändning de senaste 30 dagarna, två punkter med inriktning på allmänt bruk av droger efter utskrivning från behandlingen, fem punkter inriktade på problem rörande livskvaliteten de senaste 30 dagarna och flera andra frågor som är användbara vid bedömningen av individens framgång i att åter integreras i samhället.

I syfte att utveckla och utvärdera detta instrument och ROM-metoderna begränsades detta projekt till de individer som hade avslutat det fullständiga Narconon-programmet (kallas ”utexaminerade”). Personal vid Narconon sammanställde en lista över personer som hade avslutat programmet under perioden 2004 till 2007.

Eftervårdsspecialister genomförde sedan ROM-undersökningar per telefon. Inledningsvis gjordes, förutom undersökningar av utexaminerade per telefon, också undersökningar av nära anhöriga till de utexaminerade för att bedöma tillförlitligheten på informationen från de utexaminerade. När man väl konstaterat att det förelåg en hög statistisk korrelation mellan data från utexaminerade och data från nära anhöriga, tillfrågades anhöriga i undersökningar för att få fram uppgifter när man inte, efter tre försök, kunnat nå den utexaminerade direkt. Uppgifterna avidentifierades i enlighet med federala och lokala sekretessregler innan de inlämnades till Psychometric Technologies Incorporated för analys.

Data erhölls från 323 av de 419 personer som återvänt till samhället; vilket innebär att uppgifter saknas från 22,9 %. Det första stickprovet hade en otillräcklig uppföljning. Genom att granska framgångsrika åtgärder från andra forskare inom detta område1 gjordes förbättringar på följande sätt: (1) Personalen utbildades att använda ett enkelt registreringsformulär för att samla mångsidig kontaktinformation om telefon och e-mail från klienten samt om motsvarande kontaktdata för indirekta telefonnummer och adresser; (2) Alla kontaktuppgifter kontrollerades och uppdaterades vid utskrivning och (3) En skriftlig checklista genomfördes för att organisera varje steg i uppföljningsprocessen. Som ett resultat av dessa förbättringar förbättrades kontaktfrekvensen efter behandling kontinuerligt till uppemot 80 procent.

Data från utexaminerade och anhöriga (alternativa källor) analyserades statistiskt och befanns ha mycket hög överensstämmelse. Utifrån detta fastslogs giltigheten för de stegen med självrapportering som användes i ROM-strategin. Av den totala datamängden som användes var 72,1 % självrapporterad av de utexaminerade.

Informationen analyserades för att fastställa till vilken grad drogrelaterade problem återkom bland dem som utexaminerats från Narconons program. Följande resultat erhölls när utexaminerade (eller alternativa källor) tillfrågades om användning av droger under de 30 dagar som föregick undersökningsintervjun: